Min kommande bok

Välkommen!

Vad kan jag hjälpa dig med?!

Sköldkörtelsjuk & Frisk

Ett Inre Kaos

Just nu är projektet påbörjat för att skriva om hela min resa genom vården, med hashimoto och hypotyreos för att återfå min energi, livsglädje och hälsa. Det har tagit många år, och jag har lärt mig så otroligt mycket. Jag fick inte bara ytterligare ett yrke som kostrådgivare och sköldkörtelrådgivare utan även vänner för livet.

 

Jag vill berätta för dig och dina närstående hur det kan vara att leva med hypotyreos när standardmedicineringen inte fungerar och där vården ständigt sviker oss. Och om den maktlöshet man känner där livet tuffar vidare alldeles intill dig. Det är ett kaos på insidan som ingen annan ser, men som vi känner så starkt.

Jag vill ge dig hopp, inspiration och glädjen tillbaka med denna bok.

När boken finns ute vet jag inte ännu, men här nedan får du ett litet smakprov ;-)

 

UTDRAG UR INLEDNINGEN AV BOKEN

 

I den här boken får du verkligen allt.

Du får hela min resa med det där lilla organet på 20 gram som kallas sköldkörteln i passagerarsätet, och mycket annat av allt det där andra viktiga som kallas livet.

Du får allt om vad som påverkat det lilla organet och därmed mig. Läs därför gärna om hur det har varit i mitt liv och hur det är i så otroligt många andras men förhoppningsvis inte i ditt. Och om det inte har varit eller är så i ditt liv så hoppas jag att du läser för att du förmodligen har någon som står dig väldigt nära och som i sin tur upplevt eller kommer att uppleva just denna typ av kamp. Tro mig. Vi är många som lider i det tysta och här är vi nu. Fortfarande. Precis som vi alltid har varit. Vi kommer att fortsätta finnas. Fortsätta kämpa.

 

Förord

 

Sköldkörteln är ett litet organ som bara väger ungefär 20 gram men vars funktion är livsviktig. Det har jag fått erfara under de senaste 17 åren av mitt vuxna liv och jag är smärtsamt medveten om att jag inte är ensam. När denna bok tar sin början befinner vi oss i början av 2000-talet och jag hade då sedan länge varit en levnadsglad, positiv och närmast överenergisk egenföretagare som ständigt har något på gång. För många var jag nog själva sinnebilden av den just energiska, käcka och smått galna frisörskan som tog sig an livet med en cigarett i ena handen och en kaffekopp i den andra. Och det så gott som alltid med ett leende på läpparna. Jag hade så tydliga mål i sikte där och då, hade haft det så länge och jag bara fortsatte köra på utan minsta tanke på min hälsa. Redan här tror jag många känner igen sig. För mig var det så viktigt och även självklart att jag skulle klara av allt och att jag skulle orka. Jag var den där duktiga flickan, den där ostoppbara, oavsett vad det gällde. Det var den typen av kvinna jag var och jag älskade det jag gjorde. Livet var verkligen en fest på riktigt, en natt på dansgolvet var av största glädje och snarare regel än undantag. Därmed inte sagt att långa arbetsdagar som frisör och egen salong någonsin var ett hinder för att livet skulle vara just den där stora festen. Det var nästan en förutsättning. Ett behov. Ett kall. En passion. Kalla det vad du vill.

 

Men den bilfärd en sen vinterkväll i december 2001 som beskrivs i första kapitlet i den här boken förändrade allt och min resa mot ett helt annat liv påbörjades. Det är åtminstone min egen fasta övertygelse att det var här som allt började eller åtminstone bröt ut. Att det var bilresan och det som hände mig under den som ledde till hållplatserna i min resa som utgörs av sköldkörtelsjukdomarna Hashimotos sjukdom och Hypotyreos. Diagnoser som, när jag väl fick dem, skulle komma att påverka min syn på mig själv men även på sjukvården. Det som hände var att min sköldkörtel drabbades av en autoimmun attack och förstördes. Det ledde till diagnosen Hashimotos sjukdom. Hashimotos, denna hemska sjukdom som i sin tur leder till Hypotyreos som är en underfunktion av sköldkörteln. Sköldkörteln, som bara väger 20 gram men är så viktig. Allt detta säger inte så mycket för den oinvigde men jag vet att resten av er vet vad det innebär, och ni är många. Det här är en av flera anledningar till att jag skrivit den här boken. Att jag är så långt ifrån ensam och att den oinvigde behöver veta mer. Och inte minst att jag inte förstod någonting när det hände. Ingen verkade heller kunna förklara för mig vad som hände i min kropp och hur jag skulle bekämpa det. Det tog många år innan jag förstod det, alldeles för många. Det tog ännu längre tid innan jag fick mina diagnoser och sedan ytterligare en evighet innan jag fick rätt hjälp av vården. Och jag fick på flera sätt själv se till att det hände. Inte heller på det sättet är jag ensam. Därför känns det så otroligt viktigt att jag skriver den här boken. Viktigt för mig och för dig som läser.

 

Precis här, under min traumatiska bilresa, började nämligen en kamp som för min egen del blev så mycket längre än jag någonsin hade kunnat föreställa mig. En mångårig och slitsam kamp som ännu inte är vunnen men där jag genom alla år av tvivel och kämpaglöd haft styrkan och möjligheten att påverka såväl mitt eget som andra drabbades liv i rätt riktning. Jag själv mår riktigt bra idag men på vägen har jag fått uppleva en sjukvård med sviktande kunskaper. En vård som inte såg mig eller alla andra i samma situation. När det var som mest nattsvart ville jag faktiskt ta mitt liv och jag tackar min livsvilja och min fantastiska familj att jag orkade kämpa och att jag mår så bra idag. Det krävdes dock tio år av kamp innan jag ens fick mina diagnoser. Under alla dessa år av oro, rädsla, kamp och känslan av att vara nära livets slut lyckades jag till slut vända mina motgångar i hälsa till medgångar. Jag vände dem till ny energi, livsglädje och bränsle. Bränsle för att orka med den långa resan tillbaks till den gamla Nadja i ny och uppdaterad version. Under tiden skaffade jag mig inte bara nya kunskaper och en ny karriär, utan även vänner för livet. Det är jag tacksam för, trots allt som drabbat mig. Mer än tacksam.

 

Döm förresten om min förvåning när jag inför skrivandet av den här boken insåg att jag idag faktiskt åter blivit den där sprudlande och energiska egenföretagaren till kvinna som jag beskriver i inledningen. Eller, nästan ännu mer faktiskt. Ja, jag tror på riktigt att jag är ännu mer Nadja nu. Åren har gått efter allt som hänt och min lilla älskade familj har växt trots att allt en dag vändes upp och ner. Som min egen försökskanin har jag genomgått så otroligt många prövningar och perioder där jag sett en helt annan Nadja i spegeln. Prövningar som jag vill berätta om för dig och som kanske kan hjälpa dig som läsare att för egen del hitta nycklarna till ett friskare och energirikare liv. Faktiskt oavsett om du är sköldkörtelsjuk eller inte. De autoimmuna sjukdomarna är nämligen många och de kunskaper och erfarenheter jag tillägnat mig längs vägen hoppas jag även kunna vara av intresse och till hjälp för väldigt många av er andra som bara vill må bättre och njuta av livet fullt ut. Något jag själv gör nu och också gjorde innan den där bilfärden som du snart ska få läsa om.

 

 

Vad är det som händer?

 

Ännu en av dessa hektiska mellandagar. Jag har satt mig i bilen för att köra den två mil långa resan hem från salongen, en resa som tar ungefär 20 minuter. Det är en av dessa sena kvällar efter ännu ett långt arbetspass mellan jul och nyår. Inget konstigt eller ovanligt med det förstås, jag har haft egen salong sedan -92 och har alltid arbetat långa dagar. Kunden och hög service har alltid prioriterats och brödfödan ska ju som bekant in. Det är en egenföretagares verklighet som många av oss vet. Men det är inte en verklighet jag ens funderat på att klaga över. Inte heller den här kvällen. Jag susar vant fram på Nynäsvägen som så många gånger förr. Håller 90 km i timmen. Jag passerar bekanta platser och byggnader som jag sett så många gånger förr. Känner känslointrycken de ger. Tryggt och välbekant på något sätt. Tänker att jag snart passerar jag min gamla arbetsplats och känner fortfarande hur det kändes att arbeta där. Hur bra vi ändå hade det, vilka sköna samtal vi hade, hur ofta vi skrattade och hur ljus framtiden såg ut för oss alla. Det hinner jag tänka på en stund. Jag hinner också känna dåligt samvete för att jag inte är hemma med barnen fast klockan har blivit mycket. Jag hinner vara tacksam över min fina man, Fredrik. Undrar samtidigt hur de gamla kollegorna mår och jag kanske borde höra av mig? Jag kanske borde dela med mig och berätta att jag känner mig stark, som alltid, trots att jag haft besvär med nacken en längre tid. Det är säkert bara en yrkesskada och jag orkar ju hur mycket som helst. Jag är ju den där starka, levnadsglada och sprudlande kvinnan med egen salong. På så många sätt den duktiga flickan. Ständigt fylld av positiv energi. Så har det alltid varit, åtminstone så länge jag kan minnas. Det är det här som är jag. Nadja. Ingenting kan ändra på det.

 

Men tankarna far runt i huvudet under resan, det gör dom verkligen. Inget konstigt eller ovanligt med det heller, och jag har som vanligt dryga 20 minuter på mig att låta dem flöda när jag som så många gånger förr kör denna sträcka. Under dessa korta minuter virvlar alltid tankar på jobbet, livet och familjen. Allt är som vanligt. Vid 31 års ålder består familjen av min fantastiska man Fredrik, min fina styvdotter Sandra som blivit tonåring och min underbara och treåriga dotter Rebecca. Livspusslet är verkligen fullspäckat hinner jag konstatera och så ska det väl vara? Visst, jag vet att jag jobbar för mycket och längtar alltid efter min familj. Men jag drivs av hög prestation, jag vill så otroligt mycket. Jag kan så mycket. Jag är så stark. Det är det här som är jag. Nadja. Ständigt med ett leende på läpparna.

 

Plötsligt får jag svårt att andas.

 

Ridå. Panik. Allt händer så plötsligt medan jag susar fram i 90 km i timmen på Nynäsvägen. Jag blir så oerhört rädd i takt med att paniken väller upp inom mig. Allt går fort och så mycket snurrar i skallen. Det är så otroligt fysiskt och jag börjar göra konstiga, ologiska saker. Jag lägger handen på bröstet, vevar ner rutan. Hjärtat drar plötsligt igång och rusar i en obehaglig takt. Det gör att andningen går över i en hyperventilation. Synen blir plötsligt grumlig och jag blir fruktansvärt yr. Allt blir kaos. Jag känner att jag inte kan hantera det här. Att jag inte orkar. Vad är det dom händer? Allt börjar bli suddigt. Den rädslan jag upplever är obeskrivlig men jag tvingar mig vidare, flackar hysteriskt med blicken och lyckas på något sätt svänga av vid första möjliga avfart. Stannar bilen. Som rökare tänker jag att en cigg skulle kunna vara på sin plats men är livrädd att jag då kommer att dö på fläcken. Väljer att skrämt sitta kvar och flåsa i bilen med en uppspärrad och jagad blick. Vad är det som händer?

Tack till Sofia Edholm för att du vill skapa förslaget till omslaget!

Tack till Mats Holmström för fina bilder och hjälp med skrivandet!

 

Även ett stort tack för stöd från

Öström Elkonsult AB, Holistic Sverige, Friska Fläktar samt Roslagens Energi & Ekonomikonsult AB

Jag vill också hjälpa till med valfritt belopp och synas här på sidan
Jag vill ha annons i boken
Jag önskar kontakt
Jag vill förboka en bok